Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet som slaf - 20. Lifvet som lärling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
mitt ansikte betäckt af blod och mig själf stappla under
de bedöfvande slag de gifvit mig, lämnade de mig. Så
snart jag samlat kraft igen, tog jag upp handspaken
och försökte dåraktigt nog förfölja dem, men timmer-
männen lade sig emellan och tvungo mig att öfvergifva.
förföljandet. Det var omöjligt att hålla stånd mot så
många.
Käre läsare, du kan knappt tro berättelsen, men
den är sann, och därför skrifver jag ned den; icke färre
än femtio hvita män stodo bredvid och åsågo denna råa
och skamlösa misshandel, och icke en enda af dem alla
lade in ett enda ord om barmhärtighet. Det vara fyra.
mot en, och dennes ansikte var slaget och krossadt på
det förskräckligaste, och ingen sade dock: ”Det är nog”i
däremot ropade många: ”Döda honom, döda honorm
döda den förb. niggern! Knacka ut hjärnan på honom;,
han slog en hvit person!’ Jag nämner detta omänsk-
liga utrop för att visa människornas karakter och tidens
ande på Gardiners skeppsvarf och i Baltemore i allmän-
het år 1836. Då jag ser tillbaka på denna tid, är jag
förvånad öfver att jag icke mördades riktigt, så mordisk
var den rådande sinnesstämningen. Vid två andra till-
fällen, medan jag arbetade där, var jag nära att förlora
lifvet, och det ena af dessa var då jag höll på att slå i
spikar i lastrummet genom kölsvinet tillsammans med
Hayes. Därunder böjde sig spiken. Hayes svor öfver
mig och sade att det var mitt slag som kom spiken att
böja sig. Jag förnekade det och skyllde det på honom.
I ett anfall af raseri grep han då en skarfyxa och ru-
sade på mig. Jag mötte honom med en hammare och
parerade hans hugg, eljes skulle jag hafva förlorat lifvet.
Då jag, efter Norths, Stewarts, Hayes’ och Hum-
phreys förenade anfall mot mig, märkte, att timmermän-
nen voro lika förbittrade mot mig som lärlingarna och
att de senare sannolikt sattes upp af de förra, fann jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
