Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet som slaf - 20. Lifvet som lärling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
däraf — mig affordrade och fråntagna af herr Hugh.
Han förtjänade dem icke, han hade ingen del i att de
förtjänades, hvarför skulle han då hafva dem? Jag var
honom intet skyldig. Han hade icke gifvit mig någon
undervisning, och jag hade af honom blott mottagit
föda och kläder, och för dessa gåfvor torde mina före-
gående tjänster hafva varit full ersättning. Eätten att
taga mina förtjänster var röfvarens rätt. Han hade makt
att tvinga mig att gifva honom mitt arbetes frukter,
och denna makt var hans enda rätt. Jag blef mer och
mer missbelåten med detta sakernas tillstånd, och i det
jag så blef, gaf jag blott prof på samma mänskliga na-
tur som hvarje läsare af detta kapitel i mitt lif — slaf-
ägare eller icke slafägare — vet sig själf äga.
För att få en nöjd slaf måste man göra honom till
en tanklös sådan. Det är nödvändigt att förmörka hans
moraliska och andliga syn och så vidt möjligt tillintet-
göra hans förmåga att resonera. Han får icke vara i
stånd att upptäcka några oegentligheter i slafveriet.
Den som tager hans arbetsförtjänst måste kunna öfver-
tyga honom att han har full rätt att göra det. Det får
icke bero blott på styrkan: slafven får icke känna nå-
gon högre lag än sin herres vilja. Hela hans förhållande
till husbonden måste framstå för honom icke blott som
nödvändigt, utan som absolut berättigadt. Om det fin-
nes en enda spricka, genom hvilken allenast en droppe
kan tränga, skall den lätt komma slafvens kedja att rosta
sönder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
