- Project Runeberg -  Frederick Douglass' lif och samtid /
208

(1895) [MARC] Author: Frederick Douglass Translator: Carl Stenholm - Tema: Slavery
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet som slaf - 21. Flykten från slafveriet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

till mig ett sexpencemynt eller en shilling i afsikt kan-
ske att därmed uppväcka min tacksamhet. Men det hade
motsatt verkan; det var ett medgifvande af min rätt till
hela summan. Den omständigheten att han gaf mig nå-
o-on del af min lön, var ett bevis att han misstänkte
•O ’
mig hafva rätt till den hel och hållen, och jag kände
mig alltid obehaglig till mods, sedan jag på detta sätt
mottagit något, emedan jag fruktade att de slantar han
gaf mig kanske skulle lätta hans samvete och komma
honom att känna sig vara en mycket aktningsvärd röf-
vare i alla fall.
Som jag hölls till sträng räkenskap och under nog-
grann bevakning — den gamla misstanken att jag tänkte
på rymning var icke helt försvunnen — tycktes det mig
vara en mycket svår sak att verkställa min flykt. Järn-
vägen från Baltemore till Philadelphia stod under så
stränga föreskrifter, att fria färgade personer nästan
voro utestängda därifrån. De måste hafva fribref; de
måste mätas och undergå en noggrann undersökning,
innan de fingo stiga in i vagnarna och kunde blott fara
om dagen, trots alla dessa åtgärder. För ångbåtarna
gällde lika stränga föreskrifter. Yttermera och värst af
allt voro alla de stora norrut ledande vägarna besatta
af människoröfvare, en klass af människor som i tidnin-
garna togo reda på notiser om förrymda slafvar och så-
lunda förtjänade sitt lifsuppehälle genom de snöda be-
löningar slafjakten inbragte.
Min missnöjda sinnesstämning blef mig öfvermäk-
tig, och jag var på ständig utkik efter medel att komma
undan. Med penningar skulle jag lätt kunnat verkställa
saken, och fördenskull hittade jag på en plan att söka
erhålla förmånen att få. hyra min tid. Det var ganska
vanligt i Baltemore att slafvar fingo denna förmånsrätt,
och samma sak praktiserades äfven i New Orleans. En
slaf som ansågs pålitlig kunde, genom att regelbundet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:15:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/douglass/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free