Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 2. Lifvet som fri man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
pan, Theodore S. ’Wright, Samuel Cornish, Thomas Dow-
ning, Philip A. Bell och andra ädla män på den tiden.
Alla dessa (utom herr Bell, som ännu lefver och är re-
daktör för en tidning med namnet JElevator i San Fran-
cisco) hafva slutat sitt verk på jorden. Väl i händerna,
på dessa modiga och kloka män, kände jag mig jämfö-
relsevis fri. Hos herr Ruggles, vid hörnet af Lispenard
och Church Street, var jag dold i flera dagar, under hvil-
ken tid min tilltänkta hustru kom från Baltemore på
min kallelse för att dela lifvets bördor med mig. Hon
var en fri kvinna och kom genast, så snart hon fick de
goda underrättelserna om min räddning. Vi vigdes af
pastor J. W. C. Pennington, då en välkänd och aktad
presbyteriansk prest. Jag hade inga penningar att gifva
honom, men han tycktes fullt belåten med vår tack-
samhet.
Herr Ruggles var den förste tjänsteman vid den
underjordiska järnvägen med hvilken jag sammanträf-
fade, sedan jag kommit till norden, och var också den
siste med hvilken jag hade något att göra, innan jag
själf blef en sådan tjänsteman. Då han fick veta att
jag till yrket var diktare, förklarade han genast att den
bästa platsen för mig var New Bedforcl i Massachusetts.
Han sade mig att många hvalfiskfångare utrustades där
och att jag där kunde finna arbete i mitt yrke och hafva
god arbetsförtjänst. Vi förde därför på själfva vår bröl-
lopsdag våra små tillhörigheter till ångaren John W.
Richmond, som på den tiden tillhörde den linie som be-
sörjde trafiken mellan New York och Newport i Red
Island. För fyrtiotre år sedan släpptes aldrig färgade
resande in i salongen eller akter om hjulen på ett ång-
fartyg. Hvilket väder det än var, om det var kallt el-
ler varmt, vått eller torrt, tvungos de att tillbringa nat-
ten på däck. Så orättvis denna ordning var, gjorde den
oss icke mycket bekymmer. Vi hade haft det vida värre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
