Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 4. Erinringar om gamla vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
tade passerat pöbelförföljelsernas Böda haf och tillkäm-
pat sig rätten att afhöras med aktning. Jag påträffade
emellertid åtskilliga städer där folket stängde sina dör-
rar och vägrade att hafva någon befattning med oss.
Märkliga bland dessa voro Hartford i Connecticut och
Grafton i Massachusetts. På förra stället beslöto Gam-
son, Hudson, Poster, Abby Kelley och jag att hålla våra
möten under bar himmel, hvilket vi gjorde på en liten
gård under takfoten till den ”helgedom” som tillhörde
dr. Hawes församling, till mycken tillfredsställelse för
oss och som jag tror till gagn för vår sak. I Grafton
var jag ensam, och det fanns hvarken hus, sal, kyrka
eller torg där jag kunde tala till folket; men besluten att
tala som jag var, gick jag till hotellet och lånade en
ringklocka, med hvilken jag gick genom de förnämsta
gatorna, ringande med klockan och ropande: ”Hör! Fre-
derick Douglass, som nyligen var slaf, skall föreläsa öf-
ver det amerikanska slafveriet på Graftons allmänning
denna afton klockan 7. De som vilja höra om slafveri-
ets verkningar af en bland slafvarna inbjudas vördsam-
ligen att närvara”. Penna anmälan förde ut en stor
åhörarskara, hvarefter den största kyrkan i staden stod
öppen för mig. Blott i ett fall tvangs jag därefter att
använda samma förfaringssätt, nämligen i Manchester i
New Hampshire, och min verksamhet där följdes af lik-
nande resultat. När folket fann att jag ändock skulle
göra mig hörd, visade det sig klokt att öppna vägen
för mig.
Den behandling jag rönte vid användandet af de
offentliga fortskaffningsmedlen var ytterst rå, särskildt
på ”östra järnvägen”, från Boston till Portland. Här
liksom på många andra ställen var en eländig, smutsig
och obekväm vagn afsatt för färgade resande, den s. k.
”Jim-Kråkavagnen”. Betraktande detta som en frukt
af slafägarfördomen och besluten att bekämpa slafveri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
