Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 9. Slafväldets stegrade fordringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354
chester, en vän och flitig gäst i mitt hus, som lätt skulle
förstå meningen:
”Herr B. F. Blackall.
Säg till Lewis (min äldste son) att sätta i säkerhet
alla de viktiga papperen i min pulpet.”
Jag undertecknade intet namn, och utgången vi-
sade, att jag haft rätt att tro att herr Blackall skulle
förstå och skyndsamt efterkomma min önskan. Märket
efter mejseln hvarmed pulpeten öppnades finnes ännu
på lådan och är ett af spåren efter det John-Brownska
anfallet. Sedan jag sörjt för mina papper, gällde det
att tänka ut hvad jag skulle göra med mig själf. Att
stanna i Hoboken kunde icke komma på frågan, och att
fara till Rochester var efter allt utseende att begifva
mig rakt i händerna på jägarne, ty de skulle naturligt-
vis söka mig hemma, om de sökte mig alls. . Jag beslöt
emellertid att fara hem och riskera min säkerhet där.
Jag kände mig säker att jag, väl hunnen till staden,
icke så lätt skulle kunna tagas därifrån utan att på för-
hand få höra om hvarje utlämningsbegäran och icke
alls då, om folket hann få klart för sig hvad som för-
siggick. Men hur jag skulle komma till Rochester var
en allvarlig fråga. Det skulle icke gå an att begifva
mig till staden New York och stiga på tåget, ty denna
stad var icke mindre förbittrad mot John-Brown-kon-
spiratörerna än många delar af södern. Det sätt som
uttänktes af mina vänner, herr Johnson och fröken As-
sing, var att föra mig i en privat vagn från Hoboken
till Paterson, hvarifrån jag kunde fara hem med Erie-
järnvägen. Denna plan verkställdes, och jag nådde
oskadd mitt hem, men hade icke varit där mer än nå-
gra få ögonblick, förrän jag tillkallades af Samuel D.
Porter och min granne, guvernörlöjtnant Selden, som
upplyste mig att statens guvernör säkert skulle utlämna
mig på en vederbörlig anhållan af Virginias guvernör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
