Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 11. Skilsmässa och krig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
384
oerhörda tilltag och sin vanmakt samt att de snart skulle
tröttna på sin isolering, ångra sin dårskap och komma
tillbaka i unionen. Förrädare lämnade kabinettet, repre-
sentanthuset och senaten samt skyndade till sina skilda
stater för att ”sätta söderns hjäfta i brand” och hemma
underblåsa förräderiets heta upprorsflammor. Ännu tvif-
lade vi att något allvarligt skulle blifva följden däraf.
Vi behandlade det som en bubbla på vågen — något
som man snart knappast skulle minnas. Lugna och för-
tänksamma själfva, räknade vi på nykter sans äfven hos
söderns folk. Till och med eröfringen af ett fort, ett
skott mot ett af våra skepp — en skymf mot national-
flaggan — framkallade blott för ett ögonblick känslor
af harm och förbittring. Vi kunde icke annat än tro att
det i södern fanns en hemlig men stark unionskärlek som
slutligen skulle träda i dagen. Ehuru man skjutit på för-
fattningstrogna soldater pa Baltimores gator, ehuru lo-
jala landsmäns blod fläckat stenläggningen i denna vackra
stad och nationalregeringen varnades att sända trupper
genom Baltimore till förbundshufvudstadens försvar,
kunde vi icke förmås tro att gränsstaterna skulle vara
d åiaktiga nog att störta sig i upprorets blodiga hvirfvel.
Men denna förtröstan, långmodighet och fördrag-
samhet kunde icke vara i evighet. Dessa hoppets lyck-
liga illusioner skingrades i betydlig mån, då batterierna
i Charlestons hamn öppnades mot den hungrande garni-
sonen i Fort Sumter. För ögonblicket förvandlades det
noi diska lammet till ett lejon, och dess rytande var fruk-
tansvärdt. Men det visade blott sina tänder och hade
tydligen ingen önskan att nyttja dem. Vi föredrogo att
strida med dollars framför med vapen. ”Ju färre stri-
der, dess bättre", var det hoppfulla mottot i Washing-
ton. ’Fred inom sextio dagar” var den skarpsinnige
statssekreterarens tro. I sjäfva verket fanns det i nor-
den ingen benägenhet för strid, ingen hatets ande, intet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
