Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 11. Skilsmässa och krig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
osunda trakter af södern, för att skona hvita soldaters
helsa; och för att ytterligare upprätthålla skillnaden
skulle de svarta soldaterna blott få half sold mot de
hvita och helt och hållet kommenderas af hvita reo-e-
mentsofficerare och kompanichefer. Allt under det jag
naturligtvis djupt plågades och bedröfvades af den ring-
aktning som sålunda visades mitt folk och sörjde öfver
den hjärtats tröghet som utmärkte den lagliga regerin-
gens uppförande, förlorade jag icke. modet, utan ansatte
hvarje man jag kunde att taga värfning och få sig en
örn på sin knapp, en musköt på sin axel och det stjärn-
strödda baneret öfver sitt hufvud. Så snart därför gu-
vernör Andrew i Massachusetts mottog tillstånd af herr
Lincoln att uppsätta två färgade regementen, det 54:de
och det 55:te, ställde jag till de färgade medborgarne i
norden i min tidning, som då utgafs i Rochester, föl-
jande ord, hvilka. återgåfvos i den ledande pressen:
”Färgade män, till vapen!
När den första upprorskanonen splittrade Sumters
murar och förjagade dess hungrande garnison, förutsade
jag att det då och där utbrutna kriget icke skulle ensamt
utkämpas af hvita män. Hvarje månads erfarenhet un-
der dessa förskräckliga år har bestyrkt denna åsikt. Ett
ki ig börjadt och oförsynt fullföljdt för färgade mäns
ständiga slafveri kallar ovedersägligt och högljudt fär-
gade män att hjälpa till vid dess undertryckande. Det
behöfdes icke mycken vishet för att se att slafvens arm
vai det bästa värnet mot slafägarens arm. Yid hvarje
motgång för de nationella vapnen, vid hvarje jublande
segerrop från de upproriska slafägarne har jag därför
anropat den i fara bragta nationen att mot sina fiender
lösa sin starka svarta hand. Trögt och motsträfvigt bör-
jai denna vädjan på att beaktas. Uppehållen eder icke
nu med att beklaga att den icke aktades förut. Att den
icke gjorde det, har kanske icke varit det bästa eller har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
