Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 13. Stora förändringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med mig, skall icke ett ord komma in där om vårt sam-
tal.” Kort sagdt, vi fingo oss så ett ganska långt sam-
tal, hvarunder herr Sears sade att jag i min ”Berättelse”
hade gjort hans svärfar orätt, ty han var verkligen en
godhjärtad man och en god herre. Jag svarade att det
måste finnas två sidor hos förhållandet mellan herre och
slaf, och hvad som föreföll vänligt och rättvist för den
ene var motsatsen för den andre. Herr Sears var icke
skapad att vara oresonlig, och ju längre vi talade, dess
närmare kommo vi hvarandra. Jag bad slutligen om
tillåtelse att få se fru Sears, den lilla flickan om sju el-
ler åtta år då jag lämnade Marylands östkust. Denna
begäran var litet för mycket för honom i början, och
han sökte afspisa mig med förklaringen att hon blott
var ett barn när jag sist såg henne, men nu var moder
till en stor barnskara och att jag icke skulle känna igen
henne. Han kunde säga mig allt om mitt folk lika bra
som hon. Jag fortfor emellertid att ansätta honom med
denna begäran, förklarande att jag kunde känna igen
fröken Amanda bland tusen andra damer, så fullständig
var min hågkomst af henne, och jag bad honom ifrigt’
att pröfva mitt minne i denna punkt. Efter mycken
underhandling af detta slag samtyckte han ändtligen att
tillmötesgå mina önskningar, delgifvande mig husnumret
och namnet på gatan, med tillåtelse att komma klockan
tre e. m. nästa dag. Jag lämnade honom förtjust och
var på utsatt klockslag färdig till min visit. Jag klädde
mig på det omsorgsfullaste och hyrde den finaste vagn
jag kunde få fatt i, dels för afståndets skull, dels för att
göra kontrasten mellan slafven och den frie mannen så
slående som möjligt. Herr Sears hade lika mycket
tänkt på det stundande mötet. Han hade inbjudit till
sitt hus ett antal vänner för att bevittna sammanträffan-
det mellan fru Sears och mig.
Jag kände mig icke så litet upprörd, då jag fördes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
