Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 14. Att lefva och lära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett folk för att vinna dess röster och förvärfva officiella
utmärkelser var motbjudande för min själfaktning, och
jag hade icke lefvat länge nog i Washingtons politiska
atmosfer för att få denna känsla tillräckligt förslöad för
att göra mig likgiltig för dess ingifvelser. Jag förnekar
icke att mina vänners argument hade åtskilligt berätti-
gande för sig, och från deras ståndpunkt var allt som
det borde; men jag kände mig själf bättre än de gjorde.
Jag hade föga tro på min lämplighet som politiker och
kunde icke hoppas att besegra mina medtäflare. Mitt
lif och min verksamhet i norden hade i viss mån
gjort mig oduglig för ett sådant verk, och jag skulle
icke så lätt kunnat lämpa mig efter den egendomliga
vältalighet som befunnits vara verksammast hos den ny-
upptagna klassen af medborgare. I New England och
norden i allmänhet hade jag tillegnat mig ett sätt att
tala som i södern skulle betraktats som tamt och saftlöst,
och följaktligen hade den som ”kunde slita en passion i
trasor och spräcka örhinnorna på åhörarne” långt större
utsikt att lyckas hos massorna där nere än en så litet
bullrande person som jag.
På det hela taget liar jag aldrig ångrat att jag icke
inträdde på arenan för att vinna utmärkelser i och genom
kongressen, då jag inbjöds därtill.
Förutom de rent personliga hänsyn som inverkade
på mig, såg jag eller trodde mig se att enligt sakens
natur maktens spira hade gått öfver från de gamla slaf-
och rebellstaterna till de fria och lojala staterna och att
hädanefter, åtminstone för någon tid bortåt, den lojala
norden med dess framskridna civilisation måste diktera
politiken och leda republikens öden. Jag hade en åhö-
rarkrets som var redo att lyssna till mig i de fria sta-
terna och som trettio års arbete förvärfvat åt mig, och
inför detta auditorium behöfde söderns frigifne en före-
språkare i lika hög gracl som cle behöfde en kongress-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
