- Project Runeberg -  Frederick Douglass' lif och samtid /
482

(1895) [MARC] Author: Frederick Douglass Translator: Carl Stenholm - Tema: Slavery
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 15. Vägd på vågen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

482
samlats och hvars grönskande grafvar vi nu strö med
ljufva och af fägring strålande blommor, passande sinne-
bilder lika mycket för rena hjärtan som tappra sinnen,
nådde i sin lysande bana den sista högsta punkt af ädel
storhet förbi hvilken ej människomakt kan gå. De dogo
för sitt land.
Ingen högre tribut kan tilldelas de mest frejdade
af alla människosläktets välgörare än den vi gifva dessa
okända soldater, då vi skrifva öfver deras grafvar denna
stolta grafskrift.
Då slafveriets mörka och hämndfulla ande, alltid äre-
lysten, föredragande att herska i helvetet framför att
tjäna i himmelen, satte söderns hjärta i brand och upp-
rörde alla tvedräktens onda drifter, då vår republik, in-
begreppet af frihet oeh själfstyrelse öfver hela världen,
hade nått den yttersta punkt af fara, då dessa staters
union slets och hotades i sina innersta hjärtfibrer och
en jättelik rebellions härar kommo fram med breda klin-
gor och blodiga händer för att nedrifva själfva grund-
valarna för det amerikanska samhället, då var det som
dessa okända tappra, störtande sig i det gapande svalg
där kanonen dånade och kulorna hveno, kämpade och
föllo. De dogo för sitt land.
Man begär stundom af oss i patriotismens namn att
vi skola glömma förtjänsterna under denna färfärliga
strid och i hvarje fall med lika beundran minnas dem
som måttade åt nationens lif och dem som kämpade för
att rädda den, dem som stridde för slafveriet och dem
som stridde för frihet och rättvisa.
Jag är ingen hatets förkunnare. Jag vill icke slå
den fallne. Jag vill icke stöta bort den ångerfulle, men
må ”min högra hand förgäta mig och min tunga låda
vid min gom”, om jag glömmer skillnaden mellan de
båda sidorna i denna förskräckliga, långvariga och blo-
diga kamp.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:15:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/douglass/0486.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free