Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bihang - Tal af Frederick Douglass, 14 april 1876
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
570
voren I och de edra föremål för hans djupaste tillgif-
venhet och allvarligaste omsorg. I ären Abraham Lin-
-colns barn. Yi äro på sin höjd blott hans styfbarn, hans
barn genom adoption, genom omständigheternas och nöd-
vändighetens tvång. Eder särskildt tillhör det att upp-
stämma hans lof, att bevara och föreviga hans minne,
•att mångfaldiga hans statyer, att hänga hans porträtt
högt på edra väggar och att framhålla hans exempel
till efterföljd, ty för eder var han en stor och lysande
vän och välgörare. I stället för att undantränga er vid
detta altare skulle vi vilja uppmana er att högt resa
hans minnesvårdar; må de vara af dyrbaraste material,
-af det finaste arbete. Må deras former vara symetriska,
sköna och fulländade. Må deras fotställningar hvila på
fasta klippan, må de nå upp till den oföränderliga blåa
skyn där uppe, och må de vara för evigt! Men under
det I i öfverflödet af eder rikedom och i eder rättmätiga
•och fosterländska tillgifvenhets fullhet gören allt detta,
bedja vi eder att icke försmå den anspråkslösa gåfva vi
i dag aftäcka, ty om Abraham Lincoln räddade åt eder
•ett land, befriade han oss ur en träldom, hvaraf en enda
timme efter Jeffersons ord var värre än sekler af det
förtryck edra fäder reste sig för att afskudda.
Medborgare, det är icke någon nyvaknad ifver och
•tillgifvenhet som leder oss — ingenting som blott finnes
till i detta ögonblick. Namnet Abraham Lincoln stod
våra hjärtan nära i republikens mörkaste och farligaste
stunder. Vi blygdes lika litet vid honom då han var
svept i tviflets och nederlagets mörka moln som när han
stod krönt med seger, ära och rykte. Vår tro på honom
blef ofta pröfvad och ansträngd till det yttersta, men
•den svek aldrig. Då han dröjde kvar på berget; då han
kallt sade oss att vi voro orsak till kriget; då han
ännu kallare bjöd oss lämna det land där vi voro födda;
■då han vägrade att använda våra vapen till unio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
