Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bihang - Den västindiska slafemancipationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
582
vi nu fira gick ut öfver Karaibiska hafvets blåa böljor
ett stort bud från den britiska tronen, helsadt med då-
nande fröjderop och gripande lofsånger. Detta budskap
befriade och förde inom civilisationens gränsmärken åtta
hundra tusen människor, som dittills hade ansetts som
lastdjur. Huru storartad, plötslig och förvånande var
icke denna förvandling! Inom ett ögonblick, medan uret
hann låta höra en enda knäppning, medan ögat allenast
hann blinka, såg morgonsolens glans en träldom som
motstått seklers mänsklighetssträfvanden samt trotsat
jord och himmel i ett nu ändad, såg slafpiskan förbi’änd
till aska, slafvens kedjor smälta, hans fjättrar brutna
och slafägarens oansvariga makt öfver sitt offer för all-
tid tillintetgjord.
Jag har hört berättas af ögonvittnen till denna
scen att de frigifna i första ögonblicket voro ovissa om
de borde taga budskapet för hvad det var. De visste
icke om de skulle anse det som en verklighet, en dröm
eller ett fantasifoster.
Intet under att de röjde denna häpnad och tvekan
efter de många åren af mörker och sorg som ej tycktes
hafva något slut. Liksom så många andra goda nyheter
ansågs denna för god att vara sann. Men deras tystnad
och tvekan varade blott ett ögonblick. Då de blifvit
fullt förvissade att de goda tidender som kommit till
dem tvärs öfver hafvet icke blott voro goda, utan äfven
sanna, att de verkligen icke längre voro slafvar, utan
fria, att slafpådrifvarens piska icke längre sväfvade i luf-
ten, utan var begrafd i jorden, att deras lemmar icke
längre voro fjättrade, utan underkastade deras egen vilja,
då kände deras glädje- och tacksamhetsbetygelser inga
gränser och sökte sig uttryck i de högljuddaste och
mest hänryckta former. De sprungo omkring, de dan-
sade, de sjöngo, de stirrade upp i den blå skjTn, gjorde
luftsprång, knäböjde, bådo, ropade, rullade på marken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
