Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 9. Fortsättning om den europeiska resan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
665
lämnade den med mycken motsträfvighet. Det skulle-
vara ett nöje att besöka den gamla staden igen. Ingen
amerikansk turist bör fara genom södra Frankrike utan
att göra ett litet uppehåll inom Avignons murar, och
ingen bör besöka denna stad utan att vandra genom
dess påfliga palats.
En af de äldsta och mest förtrollande gamla städer
som påträffas under en färd från Paris till Marseille är
staden Arles. Dess gator äro de smalaste, underligaste
och krokigaste jag ännu sett under vår färd. Hon ta-
lar om grekisk lika väl som romersk civilisation. De
marmorstycken som plockas upp på gatorna visa att de
varit i antingen de grekiska eller romerska arbetarnes
skickliga händer. Den gamla amfiteatern, ett Ooliseum
i miniatyr, där människor kämpade mot vilda djur un-
der den tidens herrars och damers bifallsrop, är, ehuru
den icke längre användes till sitt forna ändamål, i godt
stånd och kan stå ännu i tusen år. Vi visades genom
dess olika rum där lejonen förvarades och de hålor ur
hvilka de kommo till arenan för att där, piskade till ur-
sinne, utkämpa sina blodiga strider med människor. Asy-
nen af denna gamla fasornas teater, som en gång un-
derligt nog var en förlustelseplats för tusenden, gör be-
traktaren tacksam öfver att hans lif faller inom vår
mänskliga och upplysta tid. Det finnes emellertid till-
räckligt af det vilda djuret kvar i vart moderna lif för
att stämma ned stoltheten öfver vår upplysning och
mänsklighet och påminna oss om vår släktskap med det
folk hvilket en gång fann sitt nöje i den råhet och grym-
het som iscensattes på denna amfiteater. I detta afse-
ende berätta oss våra tidningar en sorglig historia. De
skulle icke vara uppfyllda af detaljer öfver prisfäktnin-
gar och diskussioner af prisfäktares brutala fullkomlighe-
ter, om icke sådant behagade de råa instinkterna hos.
en stor klass af läsare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
