Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 9. Fortsättning om den europeiska resan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
678
för aderton hundra år sedan än för nutidens presters
och påfvars predikan. Om de nutida presternas fina
silke samt dyrbara juveler och kåpor kunde den förste
store förkunnaren af kristendomen i Rom knappast hafva
drömt, han som bodde i sitt eget hyrda hus och hvars
händer förskaffade honom hans nödtorft. Det var någon-
ting att stå på samma plats där denne modige man stod,
se den plats där han bodde och vandra på samma appi-
ska väg där han vandrade, då han, efter att hafva väd-
jat till Caesar, modigt drog sin väg fram till samma Rom
för att möta sitt öde, vare sig det skulle blifva lif eller
död. Detta var mera än att, som vi fingo, i S:t Peters-
kyrkan få sig förevisade S:t Lukas’ hufvud i ett juvel-
skrin, ett stycke af det rätta korset, en lock af jungfru
Marias hår och Lazari lårben eller några andra af de
underbara ting af detta slag livarmed ett lättroget och
vidskepligt folk bedrages. I en af dessa kyrkor visade
man oss en stor docka, betäckt med silke och juveler
och alla slags besynnerliga sinnebilder, och denna trä-
docka tillskrefs högtidligen en undergörande makt i att
bota sjuka och afvända många af de olyckor som äro
köttets arfvedel. I samma kyrka visade man oss med
samma högtidlighet ett aftryck af djäfvulens klöf i
hårda stenen. Jag kunde blott fråga mig själf hvad
djäfvulen hade att göra på en sådan helig plats.
Jag hade ett visst nyfiket intresse af att se fromma
människor gå upp till S:t Petri svarta staty — jag var
glad öfver att finna honom svart; jag har ingen fördom
mot hans färg — och kyssa den gamle kamratens stortå,
hvars ena sida blifvit nästan bortnött genom dessa from-
ma och ömma helsningar för hvilka den varit det kalla
föremålet. Vid åsynen af sådant må man väl fråga sig:
Hvad är det som människor icke kunna tro? Att ska-
ror af män och kvinnor krypa uppför en trappa på sina
knän, att munkar göra prydnader af döda människors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
