Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gerna och sommarlovet skulle inte vara detsamma som att bo
där. Och ack — hur kärt hon höll allting, den lilla vitrappade
vindskammaren, hälgad åt hennes flickdrömmar, den gamla Snö-
drottningen, som sakta knackade med sina grenar mot fönstret,
bäcken nere i dalsänkan, Skogsnymfens källa, Spökskogen och
De älskandes stråt, alla de tusen och ett kära ställen, där min-
nen från gamla tider lågo fördolda. Kunde hon verkligen bli
riktigt lycklig någon annan stans?
Frukosten på Grönkulla intogs i dag under en högst be-
drövlig stämning. Davy var — antagligen för första gången i
sitt liv — totalt oförmögen att äta och fällde strida tårar ned
på sin gröt. Ingen annan tycktes ha någon vidare matlust
utom Dora, som stoppade i sig sina portioner med god smak.
Dora var en av dessa lyckliga varelser, som sällan låta någon-
ting gå sig till hjärtat. Även sedan hon fyllt åtta år och för-
ståndet börjat komma, behövdes det mycket för att rubba hen-
nes själs jämnvikt. Hon var naturligtvis ledsen för att Anne
skulle resa bort, men det var väl inget skäl varför hon inte
med största välbehag skulle mumsa i sig sitt förlorade ägg på
en skiva rostat bröd? ... Och när hon såg, att Davy omöj-
ligen förmådde få ned sitt, åt hon upp också hans av ren
godhet.
På utsatt klockslag uppenbarade sig Diana med häst och
trilla, och hennes ansikte tittade friskt och rosigt fram under
regnkappans kapuschong. Och så var stunden inne att säga
farväl. Fru Lynde kom ut från sitt håll för att ge Anne en
hjärtlig omfamning och uppmana henne att för allt i världen
vara rädd om sin hälsa. Marilla stökade med nedböjt ansikte
bland resgodset, fällde inte en tår, snuddade med läpparna
hastigt mot Annes kind och muttrade något om, att de finge
väl höra från henne, när hon kommit sig något så när i ord-
ning. En flyktig iakttagare skulle ha kommit till den uppfatt-
ningen, att Annes avresa föga betydde för henne — såvida ej
denna iakttagare blickat något djupare in i hennes ögon. Dora
pussade Anne med fullt bibehållen värdighet och klämde fram
utan alla gråtgrimaser två små tårar, men Davy, som suttit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
