Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 22 —
— Tvillingar förfölja mig, tycks det, sade Anne. — Var-
helst jag drar fram uppenbara de sig.
— Kära du, de äro inte tvillingar numera. Det upphörde de
med så där i trettioårsåldern. Fröken Hannali har åldrats,
inte med så värst stort behag, och fröken Ada har förblivit tret-
tio — med föga större behag. Jag vet inte, om fröken Hannah
kan småle eller ej, jag har aldrig kommit på henne därmed, men
fröken Ada småler jämt och samt, och’ det är bra mycket
värre. Men de äro mycket snälla och hyggliga, och för vart år
ta de två inackorderingar, därför att fröken Hannahs eko-
nomiska sinnelag inte kan fördraga tanken på, att så mycket
utrymme »ska stå till ingen nytta»... För inte behövde de
hyra ut åt främmande människor — det har som sagt fröken
Ada talat om för mig sju gånger se’n i lördags. Vad våra rum
•beträffar, så äro de små kammare avsedda att sova uti, men
knappt något mera, och min vetter inåt gården. Ditt rum ligger
i främre delen av huset och vetter mot den gamla kyrkogården,
som ligger omedelbart på andra sidan gatan.
— Det var kusligt, tycker jag, sade Anne med en rysning.
— Då tror jag hellre jag sitter och tittar ut på gården.
— Säg inte det, du. Vänta, får du väl se. Den gamla
kyrkogården är ett förtjusande ställe. Den har varit kyrkogård
så länge, att den nu inte längre är det, utan bara är en av
samhällets sevärdheter. Jag strövade länge omkring där i går
föi mitt nöjes skull. Runt omkring den löper en stenmur och
en rad uråldriga jätteträd, och alléer gå härs och tvärs över
den, och där finas de lustigaste gamla gravvårdar med de un-
dei ligaste inskiifter. Du kommer att gå dit ofta för att studera
dem, Anne. sanna mina ord! Nu tas förstås aldrig några gravar
upp däi. Men för några år sedan restes ett vackert minnes-
märke över de soldater från Nova Scotia, som föllo i Krim-
ki iget. Det står mitt framför de stora gallergrindarna, och i
samband med det kan du lämna din fantasi »fritt spelrum»,
som du brukade säga. Här ha vi äntligen din koffert — och
gossarna komma för att ta avsked. Behöver jag verkligen ta
Chailie Sloane i hand, Anne? Hans händer ha alltid någonting
m
-
-
,v
.
■
V
.
,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
