Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 35 —
Kom tillbaka, Anne Shirley — kom tillbaka! skrattade
Priscilla. Du är hundra år borta i tiden. Kom genast tillbaka!
Anne kom tillbaka med en suck, hennes ögon lyste av en
mild glans.
Jag hai alltid så mycket tyckt om den där episoden från
ki iget, sade hon, och fastän engelsmännen vunno segern, tror jag,
att det är för den tappre, slagne överbefälhavarens skull jag
älskar den. Den här graven tycks föra händelsen så in i nuva-
rande tid och göra den sä verklig. Den stackars lille kadetten
vai bara aderton år. »Han dog av ädla sår, mottagna i äro-
full strid» — så lyder hans gravskrift. Det är just en sådan,
som en käck soldat kunde önska sig.
Innan de avlägsnade sig, lossade Anne den lilla bukett mörk-
violetta penséer, hon bar i sitt skärp, och lät den sakta falla
på den gi önskande kulle, varunder slumrade ynglingen, som
fallit i det stora sjöslaget.
Nå, vad tycker du om vår nya vän? frågade Priscilla,
sedan de skilts från Phil.
Hon är mig sympatisk. Det är någonting mycket rart
och älskvärt med henne, fastän hon pratar så mycket tok. Jag
tror, att hon har rätt, när hon sa’, att hon inte är hälften så
fjollig som hon låter. Hon verkar som en snäll, fast bortskämd
barnunge ■ och Gud vet om hon någonsin blir riktigt fullvuxen.
— Jag tycker också om henne, förklarade Priscilla. — Hon
pratar precis lika mycket om pojkar som Ruby Gillis gör. Men
det retar eller äcklar mig alltid att höra Ruby, medan Phil bara
narrar mig att skratta. Hur kan det måntro komma sig?
Jo, det är allt någon skillnad, sade Anne eftertänksamt.
— Det måtte visst vara därför att Ruby i grund och botten är
så förskräckligt medveten och brådmogen. Av ett trevligt och
naturligt förhållande pojkar och flickor emellan ska hon jämt
göra kurtis eller någon parodi på kärlek. Dessutom för-
står man så väl, att när hon skryter med sina tillbedjare, så sker
det för att riktigt pränta in i en ann’, att man själv inte har
hälften så många. Men när Phil pratar om sina uppvaktande
kavaljerer, så låter det inte annorlunda än som om hon talar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
