Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 38 —
vingars skugga,1 utan voro dömda att under hela sitt föista
högskoleår förbli ganska passiva åskådare till en hel hop rolig-
heter, som gingo av stapeln.
För Anne och Priscilla med deras mera allvarliga syn på
livet förblev Phil alltjämt samma älskvärda och outvecklade barn-
unge, som hon förefallit dem vid deras första sammanträffande.
Hon hade ju själv yttrat, att hon hade »väldigt gott läshuvud».
Men när eller var hon fann tid att läsa, förblev en outgrundlig hem-
lighet, ty hon tycktes alltid vara på jakt efter någonting »livat»,
och de kvällar hon tilläts ha mottagning kom det fullt upp med
främmande — mest »bekanta gossar». Hon hade så många upp-
vaktande kavaljerer hennes hjärta kunde önska, ty nio tion-
delar av novitierna och en stor procent av de övriga ålders-
klasserna tävlade om hennes leenden. Hon var barnsligt för-
tjust häröver och berättade med strålande min för Anne’ och
Priscilla om varje ny erövring — med näsvisa anmärkningar
och utläggningar, som skulle ha kommit de olyckliga ynglingar-
nas öron att hetta som eld. om de kunnat höra dem.
— Men Alec och Alonzo ha i alla fall ännu inte slagits ur
brädet, retades Anne.
— Åh tycker nå’n det, sade Philippa. — Jag skriver till dem
varenda vecka och berättar för dem, hur firad jag är. Jag är
säker på, att det roar dem. Men naturligtvis är det så, att den
jag tycker bäst om, vill inte vid mig. Gilbert Blythe frågar
aldrig ett dugg efter mig — på sin höjd tittar han på mig, som
om jag vore en söt liten kattunge, som man kunde vilja klappa.
Men nog vet jag orsaken. Jag borde vara missunnsam på dig,
Anne. I stället dyrkar jag dig i mitt hjärta, och jag känner mig
olycklig den dag jag inte får råka dig. Du är olika alla de flickor
jag hittills känt. När du tittar på mig på ett särskilt sätt, kän-
ner jag, hur tom och hållningslös jag är, och jag gör de allra
bästa föresatser att stadga mig och gå framåt. Men så kom-
mer det så mycket annat emellan, som distraherar mig...
Det är ändå förskräckligt roligt att ligga vid en högskola. Tänk
så dum jag var den första dan — ångrade att jag nånsin kom-
mit hit! Men hade jag inte det, hade jag aldrig blivit bekant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
