Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 63 —
hade Mat till henne, men när det kom till kritan, föredrog
Nettie Blewett. Det lilla våpet Nettie!
— Om vi nu skulle somna! föreslog Jane.
Sagt och gjort — Jane somnade mycket fort. Men ehuru
hon eljes ej företedde någon likhet med lady Macbeth, hade
kon i sanning lyckats mörda sömnen för Anmtd, Den unga
damen, om vilkens hand det anhållits, låg sömnlös på sitt läger
ända in på småtimmarna, men hennes reflexioner voro långt
ifiån lomantiska. Dock var det ej förrän morgonen därpå, som
hon fick unna sig den känsla av befrielse, som ett gott skratt
skänker. När Jane sagt farväl och gått hem — fortfarande
litet kylig och avmätt i tonfall och sätt, därför att Anne otack-
samt nog avböjt äran av en allians med huset Andrews, skut-
tade Anne upp till sin vindskammare, stängde dörren i lås och
skrattade ut.
— Om jag bara finge förtro mig åt någon annan, som
kunde skratta med, tänkte hon. — Men det går inte an. Diana
äi den enda jag skulle vilja berätta det för, men även om jag
inte lovat Jane att tiga, kan jag inte numera berätta några
hemligheter för Diana. Hon talar om allting för Fred — det
vet jag hon gör. Tänk, att nu har jag haft mitt första frieri!
Jag tänkte det skulle väl komma nå’n dag, men aldrig kunde
jag tro, att det skulle vara så överhängande. Det är gräsligt
livat — men det gör en liten smula ont ändå.
Anne visste mycket väl, vari den lilla taggen låg, ehuru
hon ej uttalade det i klara ord. Hon hade haft sina egna, hem-
liga drömmar om den stund, då någon första gången skulle
till henne ställa den stora frågan. Och i de drömmarna hade
det alltid gått särdeles vackert och poetiskt till — denne okände
någon måste vara vacker och mörkögd och av ett förnämt ut-
seende och förmå lägga sina ord, antingen han nu var prinsen
från det förtrollade slottet, som ofördröjligen måste hugnas
med ett »ja», eller någon ståtlig och sympatisk företeelse av
den jämförelsevis vardagliga sorten, som tyvärr måste avfär-
das med ett vackert och finkänsligt formulerat, men obevekligt
»nej.» Efter detta avslag, vilket som sagt skulle uttryckas i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
