Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 85 —
äi väl högskolefasoner, kan jag tro. Gjorde ni klokt, så hölle
ni er från Ruby Gillis. Doktorerna påstår, att lungsot smittar
Jag visste’ hela tiden, att Ruby skulle bli sjuk på något sätt
nar hon envisades att dra i väg till Boston förra hösten. Den
som inte är nöjd med att hålla sig vackert hemma, råkar alltid
ut för något ont.
Så nt kan hända också med dem, som inte resa bort
sade Diana. — Ibland rent av dör di.
— Nå, då ha de åtminstone inte sig själva att skylla, ut-
brast tant Atossa triumferande. — Jag hör, att du ska fira
bröllop i juni, Diana.
- Om den saken är ännu alls ingenting bestämt, sade Diana
undvikande.
Jag lådei dig att inte skjuta upp med bröllopet för länge,
sade tant Atossa med starkt eftertryck på orden. — Ditt ut-
seende är det snart förbi med — du är ju bara hy och hår.
Och i släkten Wright är herrarna flyktiga av sig. Du borde
då om någon gå med hatt, Anne Shirley, det är synd och skam
så översållad du är med fräknar. Ser man på, jag tror hon
blir i öd. Vi är väl alla som vår Herre har skapat oss. Får
jag be om min hälsning till Marilla Cuthbert. Inte för det hon
nånsin har vånnat att komma och titta till mig, sedan jag flyt-
tade till Avonlea, men jag får väl inte klaga. Familjen Cuth-
bert har alltid ansett sig ett strå vassare än vanligt simpelt folk
här på trakten.
— O, är hon inte förskräcklig, flämtade Diana, sedan de
hunnit ett gott stycke nedför avtagsvägen.
— Hon är gräslig, pustade Anne. — Men tänk också på att
livet igenom bära på ett namn som Atossa! Skulle inte det
kunna förbittra lynnet på nästan vem som helst? Hon borde
ha skaffat sig ett låtsnamn — till exempel Cordelia. Det kunde
nog ha hjälpt henne rätt mycket. Jag kände en stor lättnad,
sedan jag fått ett e i slutet på Anne. Marilla tyckte det var
högst onödigt, men hon fick ändå ge med sig.
— Skönt, att besöket är över! sade Diana. — Tänk ändå
vad hon är ondskefull — allt vad hon säger vänder hon i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
