- Project Runeberg -  Drömmens uppfyllelse /
106

(1916) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 106 —
— Usch, jag törs inte tala om det för dig. Du kommer aldrig
mer att tycka om mig, Anne. Jag har inte kunnat läsa min afton-
bön i kväll. Jag tordes inte berätta för Gud. vad jag har gjort.
Jag skäms så för att han ska få veta’t.
— Han lär nog veta det ändå, Davy.
— Det sa’ också Dora. Men jag tänkte, att kanske han
händelsevis inte gett så noga akt... I alla fall så ville jag
först berätta det för dig.
— Nå, vad är det du ställt till?
Bekännelsen kom nu som en störtflod.
— Jag skolkade från söndagsskolan — och inte gick jag
heller i högmässan — utan jag var ute och fiskade foreller med
pojkarna Cotton — och jag slog i tant Lynde så förfärligt
många osanningar — ja, nog var det väl sex, sju stycken ...
Och jag — jag sa fanken, Anne — fast inte är det väl ändå ett
riktigt svärord, säj, du? — och jag sa’ jag tyckte Gud bar sig
tarvligt åt... Om han skulle straffa mig enkom för det,
mente jag.
Det blev mycket tyst i rummet. Davy visste inte rätt, hur
han skulle tyda Annes orörlighet. Var hon nu så bestört och
ond på honom, att hon aldrig mer ville tala med honom?
— Anne, vad tänker du göra med mig? viskade han.
— Ingenting, kära du. Du är visst redan tillräckligt straffad,
misstänker jag.
— Neej, det är jag inte. Ingen har gjort något åt mig.
— Har du inte känt dig ledsen och olycklig, alltsedan du
gjorde de där fula sakerna, säg?
— Jo, alldeles förskräckligt, sade Davy med känsla och
övertygelse.
— Det var ditt samvete, som slog dig, Davy.
— Var sitter samvetet egentligen?
•— Det sitter inne i ditt eget hjärta, Davy, och det talar
alltid om för en, om man gör någonting illa, och det kommer en
att känna sig så olycklig, om man inte bättrar sig, utan fram-
härdar i det onda. Har du inte märkt det nå’n gång?
— Jo, det kan allt hända, men då har jag inte förstått vad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dromuppf/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free