Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 110 —
ljus och dallrande skuggor, det halvfärdiga arbetet låg orört,
och vänliga händer hade svept en tunn vit schal om hennes
smala axlar. De långa gula hårflätorna — o, vad Anne under
skoltiden avundats henne de flätorna! — hängde på ömse sidor I
om henne. Hon hade tagit ned dem och plockat ut nålarna
._ hon fick huvudvärk av dem, sade hon. Den klara rodnaden
hade sjunkit undan från hennes kinder, och de bleka dragen
hade något barnsligt över sig.
Månen steg upp på den genomskinligt klara himlen och göt
sin strålglans över några dunlätta skyar. En silverstrimma
spelade över den lilla tjärnens vatten. Tätt invid familjen Gil-
lis’ gård låg kyrkan, omgiven av sin gamla kyrkogård. Mån-
skenet föll på de vita vårdarna och lät dem skarpt avteckna sig
mot de mörka träden och häckarna bakom.
_ Så underlig kyrkogården ser ut i månsken, sade Ruby
plötsligt. — Så spöklik! tilläde hon med en rysning. — Anne,
nu kommer det inte att dröja länge, förrän också jag ligger
därute. Du och Diana och alla de andra komma att gå om- ,
kring, fulla av liv — men jag ligger där ute — djupt nere i
min grav.
Det hela kom så oväntat, att Anne alldeles miste fattningen.
Till en början var det henne omöjligt att svara.
— För nog vet du, att det är så? återtog Ruby med en viss
skärpa.
— Ja, jag vet det, svarade Anne med låg röst. — Käraste
Ruby, jag vet det.
— Alla veta det, sade Ruby bittert. — Jag vet det nog,
jag med — jag har vetat det hela sommaren, fastän jag inte
velat erkänna det. Men Anne — hon sträckte sig fram och
grep med en häftigt bedjande rörelse Annes hand — jag vill
inte dö. Jag är rädd för att dö.
— Varför är du rädd för det, Ruby? frågade Anne stilla.
— För att — för att — ack, inte tror jag annat än att jag får
komma till himlen, Anne. Inte har jag syndat så svårt . . .
Men — det kommer att bli så olika allting. Jag ligger och
grubblar så mycket — och då blir jag så rädd — och jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
