Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 116 —
verkligen är död och borta, sade Anne, när hon och Diana vand-
rade hem. — Ruby är den första av oss skolkamrater, som kal-
lats hädan. Och småningom, förr eller senare, kommer turen
till envar av oss.
— Det är väl så, sade Diana i besvärad ton. Hon tyckte
inte om ämnet. Hellre hade hon velat fördjupa sig i detaljerna
från begravningen — det vackra vita bårtäcket med nedhängande
fransar, Herbert Spencers sorgsna ansikte, en av systrarna Gil-
lis’ obehärskade, hysteriska gråtanfall — men om dem brydde
sig inte Anne om att tala. Hon tycktes försjunken i ett dröm-
meri, vari Diana med saknad kände, att hon hade varken lott
eller del.
— Tänk, så Ruby Gillis kunde skratta, när hon var glad, sade
Davy plötsligt. — Kommer hon att skratta lika mycket i himlen
som hon gjorde i Avonlea, Anne? Det vill jag veta.
— Det tror jag visst hon kommer att göra, sade Anne.
— Nej men Anne? protesterade Diana och såg både sårad
och häpen ut, ehuru hon försökte småle.
— Varför inte, Diana? frågade Anne helt uppriktigt. — Tror
du aldrig vi komma att skratta i himlen?
— Det — det har jag verkligen inte så noga tänkt på, för-
klarade Diana. — Men jag har en känsla av, att det inte vore
rätt passande . . . Det anses ju mycket illa att skratta i kyrkan.
— Men himlen blir inte lik kyrkan — hela tiden, sade Anne.
— Nej, det vill jag väl hoppas, inföll Davy. — För vore det
så, så ville inte jag komma dit. Hu, så tråkigt det är i kyrkan.
Men jag ämnar inte heller kola vippen på många, många år
ännu. Jag skall leva, tills jag blir hundra år, som gubben Thomas
Blewett i Vitsand. Han säger, att han har blivit så gammal för
att han alltid har rökt pipa, och det har dödat alla baciller.
Får jag inte snart börja röka pipa, Anne?
— Ånej, Davy, du bryr dig nog aldrig om att röka, sade
Anne i frånvarande ton.
— Jaså, inte det? Jag kan just undra, hur du kommer att
må, när bacillerna ha tagit döden på mig, sade Davy.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
