Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 123 —
författareexemplar, som av Anne ofördröjligen vräktes in i
spiseln.
Emellertid stodjion fullkomligt ensam om sin förödmjukande
uppfattning av saken, ty alla människor i Avonlea tyckte att hon
borde vara både stolt och glad, som vunnit ett sådant pris och
i en hast blivit ryktbar. Hennes många vänner betraktade
henne med ohöljd beundran, de få fienderna med spefull avund-
sjuka. Josie Pye sade, att det där hade inte Anne tagit ur egen
fatabur, hon mindes alldeles säkert, att hon läst samma historia
i en tidning för över ett år sedan. Familjen Sloane, som kom-
mit underfund med eller anade, att deras Charlie ej tillbörligen
uppskattats av Anne, uttalade som sin mening, att den litterära
bedriften inte var så värst storslagen; bara man försöker, så
kan sånt där lyckas för lite var . . . Och somliga ä’ nu begå-
vade med bondtur. Tant Atossa sade Anne, att det smärtade
hennes gamla hjärta att höra, att Anne börjat skriva för pengar,
sa djupt hade ännu ingen sjunkit, som var född och uppfostrad
i Avonlea. Men så går det, när man tar upp främmande barn-
ungar, som brås på Gud vet vad . . . Även fru Rachel Lynde
hade sina tvivel om lämpligheten för ett bättre fruntimmer av
att dikta ihop en massa osant strunt, men tanken på tjugofem-
dollarschecken kom henne dock att betrakta det hela i en mera
förmånlig dager.
— Man blir sannerligen förbluffad, när man hör, vad de anse
sig ha råd att betala för sådan smörja, sade hon, halvt stolt,
halvt förebrående.
På det hela taget kändes det alltså ganska skönt, när tiden
för avresan kom. Och det var fasligt roligt att återvända till
högskolan, där man nu var en klok och erfaren junior med mas-
sor av goda vänner att hälsa på den glada dag, då uppropet
var. Där funnos Priss och Stella och Gilbert, Charlie Sloane,
viktig och myndig som vore han redan färdig med sin examen,
Phil, som ännu befann sig i valet och kvalet mellan Alec och
Alonzo, och Moody Spurgeon Mac Pherson. Den senare hade
varit lärare i en skola, alltsedan han lämnade seminariet, men
hans mamma tyckte nu, att det var hög tid att Moody lämnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
