Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 137
Varför ska en pastor få göra det som inte en poike får göra?
Det ville jag bra gärna veta.
Nu har jag inte någe mera nytt att berätta. Jag skickar
dig sex kyssar. Här är di. Dora skickar dig en. Här är
hennes.
Din älskande vän
David Keith.»
XVIII.
Den minnesgoda tant Josephine.
När jullovet inbröt, skingrades alla flickorna i Carolinas
tjäll till sina olika hemorter, men tant Jamesina valde att stanna
kvar där hon var.
— Jag skulle inte kunna fara till något av de ställen, dit
jag är bjuden, och ha med mig tre stycken kattor, sade hon.
— Och jag vill visst inte lämna de stackars kräken ensamma
här i nära en månad. Om vi hade några hyggliga grannar, som
kunde ge dem mat, skulle jag kunna resa min väg jag med, men
det bor ju bara miljonärer vid den här gatan. Därför stannar
jag och håller Carolinas tjäll varmt åt er.
Anne for hem med de vanliga glada förväntningarna —
vilka inte heltoch hållet gingo i uppfyllelse. Först och främst
fann hon Avonlea hemsökt av en vinter, så tidig, blåsig och
isande kall, att inte ens byns »äldsta invånare» kunde erinra
sig maken. Grönkulla låg bokstavligen avskilt från världen ge-
nom väldiga snödrivor. Nästan varenda dag av detta av na-
turkrafterna föga gynnade jullov blåste det upp storm, och de
dagar det var lugnt, snöade det så gott som oavlåtligt. Man
hade inte väl hunnit plöja upp vägarna, förrän de yrde ihop
igen. Det var nästan omöjligt att gå ut. Föreningen A. U. S.
försökte tre aftnar ställa till en fest för att fira de hemkomna
högskolestuderande, men varje gång bröt det lös ett sådant ovä-
der, att ingen kunde gå utom dörren. Slutet blev, att man i
förtvivlan gav upp försöket. Trots sin ömma tillgivenhet för
Grönkulla kunde ej Anne låta bli att med längtan tänka på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
