- Project Runeberg -  Drömmens uppfyllelse /
191

(1916) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

intresse de mångahanda tillrustningarna, men en stark känsla av
vemod smög sig ofta över henne och grumlade stundens stämning.
På sitt sätt förlorade hon ju den gamla barndomsvännen; Dianas
nya hem skulle ligga ett par kilometer från Grönkulla, och med
det dagliga, förtroliga umgänget var det slut för alltid. Anne såg
upp mot ljuset i Dianas fönster och tänkte på, hur det lyst mot
henne och tillvinkat henne sin hälsning i så många år. Snart
skulle det aldrig mera glänsa fram i sommaraftonens skymning.
Två stora, brännande heta tårar stego upp i hennes ögon.
— Ack, tänkte hon, vad det är bittert, att man ska växa upp
— och gifta sig — och förändras!
XXIXr
Dianas bröllop.
— Ingenting i blomväg kan ändå jämföras med skära rosor,
sade Anne, som satt och band ett vitt sidenband kring Dianas
brudbukett uppe på det lilla flickrummet på Tallbackens västra
gavel. — De äro sinnebilderna av kärlek och trofasthet.
Diana stod något nervös mitt på golvet i rummet, iförd sin
vackra vita brudklänning och med den skira vita slöjans lätta
flor halvt täckande de svarta lockarna. Anne hade draperat
slöjan i de rika veck, som äldre tiders smak fordrade.
—- Det tycks bli ungefär som jag föreställde mig det för
länge sedan, när jag grät över ditt oundvikliga giftermål och
den därmed sammanhängande skilsmässan, skrattade hon. —
Du är den brud, jag sett i mina drömmar, Diana, med slöjan
som »ett luftigt moln», och jag är din brudtärna. Men ack —
några puffärmar har jag inte! Fast om jag får säga min mening,
så är de här spetsärmarna vackrare. Inte heller är mitt hjärta
bristfärdigt, och inte kan jag precis säga, att jag hatar Fred.
— Vi skiljas ju inte på allvar, Anne, föreställde Diana.
Jag flyttar ju inte så långt bort. Vi ska hålla av varandra all-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dromuppf/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free