- Project Runeberg -  Drömmens uppfyllelse /
249

(1916) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 249 —
Pacifiques brunstekta ansikte med de klotrunda svarta ögonen
utan att med en våg av varm och öm tacksamhet påminna sig
det ögonblick, då han bjudit henne tröstens balsam.
En lång stund efter det Pacifiques flöjtliknande drillar för-
tonat och dött bort under lönnartia uppåt De älskandes stråt stod
Anne kvar under pilträden, njutande av den lycksalighetskänsla,
som fyller en människosjäl, sedan den befriats från en förlamande
fruktan. Morgonen var som en bägare, bräddfull med friskhet
och glans. I snåret invid henne väntade henne en överraskning
av nyutslagna, daggstänkta vildrosor. Sångfåglarnas jublande
körer uppe i det stora trädet ovanför henne gåvo blott ett svagt
uttryck, tyckte hon, åt vad hon kände inom sig. Några ord ur
en mycket gammal, mycket sann och mycket underbar bok bröto
fram över hennes läppar:
— Gråt och bedrövelse må räcka över en natt, men med
morgonen kommer hugsvalelsen.
XL.
I den gamla trädgården.
— Jag undrar, om du har lust att som förr i världen gå ut
på skogsvandring med mig? sade Gilbert och dök oförmodat upp
på Grönkullas förstugukvist. — September har alltid en sådan
särskild lockelse för mig. Om vi skulle ta reda på, hur det
ser ut i Hester Grays trädgård.
Anne, som satt på stentrappsteget med knäet fullt av blek-
gröna, halvt genomskinliga tygvåder, såg upp med ett både hä-
pet och bedrövat uttryck i sitt ansikte.
— Ack, om jag bara kunde! sade hon långsamt. — Men
det är mig verkligen omöjligt, Gilbert. Jag är, som du vet,
bjuden på Alice Penhallows bröllop i afton. Jag är tvungen
att ändra litet på garnityret på den här klänningen, och när
jag blivit färdig med den, är det tid för mig att börja klä mig.
Det var tråkigt. Jag hade så gärna gått med dig!
— Nå, kan du inte gå i morgon eftermiddag i stället? frå-
gade Gilbert utan att röja några spår av besvikenhet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dromuppf/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free