Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 251 —
— Ja, då tittar jag väl in i morgon. Måtte du få riktigt
roligt i kväll!
Anne såg efter honom, där han vandrade i väg med långa
steg. Vad Gilbert var snäll och vilken glädje det beredde henne
att se hans goda ansikte och höra hans röst . . . Efter sitt
tillfrisknande från nervfebern hade han ofta kommit till Grön-
kulla, och någonting av det forna hjärtliga och obesvärade kam-
ratskapet hade återvänt. Men det var numera icke nog för Anne.
I jämförelse med kärlekens djupröda ros föreföllo vänskapens
blomster bleka och doftlösa. Och Anne hade åter börjat frukta,
att Gilbert ej kände för henne något annat än vänskap. I varda-
gens nyktra ljus hade den där hänförda morgonstämningens strå-
lande visshet mattats av. Hon plågades av en ständigt återkom-
mande farhåga för, att hon dock misstagit sig. Det var mycket
troligt, att det när allt kom omkring var Helen, som Gilbert höll
av. Kanske han rent av var hemligt förlovad med henne. Anne
sökte jaga alla bedrägliga förhoppningar ur sitt hjärta och försona
sig med en framtid, där ett ärligt och målmedvetet arbete fick
intaga kärlekens plats. Som lärarinna kunde hon dock draga sitt
lilla strå till stacken i mänsklighetens tjänst, och den beredvillig-
het, varmed hennes små litterära försök mottogos i vissa tidskrifts-
redaktioner, bådade gott för framtiden. Men — men . . . Anne
tog åter upp sin gröna klänning och suckade smått.
När Gilbert infann sig den följande eftermiddagen, fann han
Anne väntande på honom, frisk som en vårfläkt och fager som
ett ängsblomster, trots den sena timme, då hon kommit hem efter
kvällens festligheter. Hon bar en grön klänning — ej den, som
hon haft på bröllopet, utan en äldre, om vilken Gilbert en gång
på en av högskolans danstillställningar fällt några beundrande ord.
Den hade just den rätta gröna färgen, som bäst framhävde det
glansiga hårets skiftningar, stjärnögonens milda grå och hyns
blomlika finhet. De vandrade framåt en skuggig skogsstig, och
när Gilbert såg på henne från sidan, tyckte han, att han aldrig
sett henne så vacker och älsklig. När Anne då och då kastade
en blick på Gilbert, slog det henne, hur mycket äldre han såg ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
