- Project Runeberg -  Drottning Karin. Historisk roman från Erik XIV:s tid /
9

(1899) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 9 —
•— Brudgummens bror?
— Ja, just han.
<— För knäfveln!
Nu afbröts de tre svennernas samtal åter, till följd
deraf att de furstliga personernas hästar leddes fram på
borggården.
Dé voro alla härliga och vackra djur. Två af dessa
buro beqväma snedsadlar, rikt sirade med silfverbeslag.
Dessa hästar voro afsedda för prinsessorna Katarina och
Cecilia.
Så snart hästarna blifvit framledda, skyndade adels-
männen ned ur slottet och stego i sina sadlar och kort
derefter kommo grefven och grefvinnan af Ostfriesland, her-
tig Erik, prinsessan Cecilia och gref Johan af Ostfriesland
ut på borggården.
Gref Edzard af Ostfriesland lyfte sin unga gemål isa-
deln och gref Johan gjorde prinsessan Cecilia samma
tjenst.
Straxt derefter satte sig tåget i rörelse.
Främst redo hertig Erik, hans syster Katarina och
dennas gemål. Efter dem redo prinsessan Cecilia och gref
Johan. Och derefter följde adeln, den svenska och den ut-
ländska, hvilken senare hörde till gref Edzards följe. Mån-
gen adelsyngling och mången fager jungfru voro äfven med.
Derefter följde junkrarna och sist väpnare, lifsvenner och
andra svenner.
Då och då vände sig prinsessorna Katarina och Cecilia
i sina sadlar och helsade upp mot slottet, der deras far
åsåg deras aftåg. Katarinas ögon voro fuktiga, men i Ce-
cilas spelade glädjen med all den liflighet, som ett ungt
och lyckligt sinne är mäktigt.
Men uppe i ett af slottsfönstren stod den gamle kun-
gen stödd på sin gemåls arm. Bekymmersamt såg han ef-
ter de bortridande och när Cecilia just vid porthvalfvet
vände sig om och viftade en glad afskedshelsning åt sin
far, ryckte han till, som om han haft i sinnet att vinka
henne tillbaka. — Men hennes springare bar henne vidare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/drottkarin/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free