Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 21 —
menniskor,’ som kunna förtrolla och förhexa, försvann ur
folkmedvetandet. —
Men det goda lynnet i bröllopsskaran var ohjelpligen
förstördt.
Hertig Erik red tyst och dyster på sin svarta, glän-
sande springare, hvilken oupphörligt ristade på sitt hufvud
af otålighet att inte få trafva fortare. Men hertigen ville
inte öka hans lopp, emedan han fruktade för, att han i så-
dant fall skulle komma att spränga förbi svennerna, hvilka
kastade ut de korslagda pinnarne.
Gref Edzard och hans gemål voro äfven tysta och
prinsessan Cecilia red framåt alldeles stum och med ned-
slagna ögon, hvilka hon emellertid stundom höjde för att
se på sin riddare, gref Johan, hvilken till hennes förskräc-
kelse blifvit spådd att bära bojor.
Nu först erfor hon, hur djupt den nyligen uppvak-
nade kärleken slagit sina rötter i hennes hjerta. Nu för-
stod hon, att hon älskade honom.
Grefven red fullkomligt tyst vid hennes sida och för-
argade sig öfver, att han inte hindrat henne att springa
fram till zigenerskan; ty han gjorde sig sjelf ingen hem-
lighet af, att han mycket väl kunnat göra det, att det be-
rott på en falsk blygsel, att han inte fört henne från zige-
nerskan utan i stället stannat och till och med förmått sig
till att räcka ut sin hand för att låta spå sig.
Och när alla dessa högt uppsatta personer voro allde-
les tysta, så voro pligtskyldigast alla dé öfriga det också.
Och derigenom hände det, att den brokiga bröllopsskaran,
hvilken förut glammat och skrattat så mycket, nu drog fram
som ett liktåg och att de olika personerna, när aftonskym-
ningen föll på, mera liknade vålnader än menniskor af kött
och blod.
Slutligen kommo de fram till Hörningsholm der fru
Märtha, som för sin stränghets skull blef kallad »Kung
Märtha», hade ett gästabud tillredt för att mottaga de
höga gästerna och deras följeslagare-
Att gästerna voro ovanligt tysta den första aftonen på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
