Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 99 -
Narren studsade och såg förvånad och frågande på
henne.
— Ni, Eders furstliga nåde?
— Jai
— Men tänk på faran.
— Du skall bli min säkre vägvisare.
— Men om man upptäcker — — —
■— Du sade sjelf nyss, hur det då skulle gå. Gal-
gen — — —
. — Eders furstliga nåde, jag är en fattig sate, hvars
lif intet värde har — — —
— Du är en ärlig och behjertad varelse, allt för god
att spela narr och jag — — —
— Ni är en hög furstinna och en ädel riddares gemål.
—- Mitt beslut är oryggligt. Jag följer dig.
— Eders furstliga nåde befaller och jag lyder. — O,
att jag hade två lif, att jag kunde offra dem båda och
dymedelst rädda Eders furstliga nåde, om man skulle upp-
täcka — —
-— Kom!
— Tillgif mig, att jag måste dröja.
— Hvad? Du tvekar?
— Nej, Eders furstliga nåde. Jag ber endast att först
få göra i ordning några facklor samt att det måtte tillåtas mig
att tillse, det ingen må märka, att den höga furstinnan Kata-
rina kommer ut ur narrens kammare.
Utan att svara satte prinsessan sig åter.
Narren tog fram några vedträn, som lågo under spi-
seln samt började tälja dem till facklor och sedan detta
var gjordt, lemnade han kammaren, der prinsessan blef
ensam en stund, hvilken föreföll henne vara lång som en
evighet.
Slutligen öppnades emellertid dörren af narren, som
sade:
— Vägen är fri, Eders furstliga höghet.
Prinsessan steg upp och lemnade narrens kammare, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
