- Project Runeberg -  Drottning Karin. Historisk roman från Erik XIV:s tid /
125

(1899) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 125 B
daten, att hon måtte belöna honom för den tjenst, han hade
bevisat henne i hennes nöd. Men han fick afslag.
»En vän», svarade hon, »som sväfvar för mina ögon,
förbjuder mig att se dig.»
Detta tal var inte tomma ord, eller munväder, som
man säger, utan ett sätt att afslå dylika anbud, hvilket
allmänt brukades bland dessa qvinnor.
Officeren, som hört talas om sagofolkets seder och kände
dess språk, förstod straxt, att han inte hade någon framgång
att hoppas. Och detta upplifvade åter hos honom hans
förra ädelmod, som nu på en stund under begärens häftig-
het legat i dvala.
Han erbjöd sig för den skull att ledsaga henne, den
farliga skönheten, som af en händelse råkat vilse i skogen
och som ännu fruktade för nya faror.
Han följde henne alltså hem och blef bemött med alla
möjliga tecken till erkänsla och tillgifvenhet.
Någon tid derefter blef officeren förolämpad af en
bland sina kamrater och hade den olyckan att döda honom
i ett envig.
Den döde officeren var nära slägt med en af sago-
landets mäktigaste och som denne matador var ganska
hämndgirig, så var för officeren ingen annan utväg än
att fly.
Man tog för gifvet, att han begifvit sig till engelska
kolonierna i landet, hvilket också var ganska sannolikt;
— men han trodde sig vara lika säker hos de vilda och
tog derför till dessa sin tillflykt.
Hans längtan att få återse Azakia, den sköna, vilda
qvinnan, som han förut skyddat, var inte minsta orsaken
till, att han tog sin tillflykt till hennes stam.
Hon kände genast igen sin välgörare 1
Ingenting kan jemföras med hennes glädje öfver detta
oförmodade ’ besök och hon bekände det med samma upp-
riktighet, som hon förut förkastat hans anbud.
Hennes man, Ouabi, som förut genom sin hustru lärt
här.na den ädle fransosen, mottog honom med lika mycken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/drottkarin/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free