Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 186 —
den tid snart skulle komma, då en kränkt försyn skulle
hämnas deras brott och låta andra nationer i England utså
det oenighetens frö, hvarigenom detta folk upptändes till
inbördes krig och i sitt fanatiska raseri utgöt strömmar af
sina egna medborgares blod och mördade sin egen regent.
Elisabeth hyste mot sin kusin, Maria Stuart af Skott-
land, ett hat, som aldrig kunde släckas.
Hon hade dertill åtskilliga orsaker.
Marie Stuart egde genom födelsen någon rättighet till
engelska tronen.
Såsom sjelf varande katolik var det naturligt, att hon
hade alla katolikers tillgifvenhet.
De sökte att upptaga hennes rättighet och visa, att hon
borde ega företräde framför sin kusin.
Hon hade, under det att hon var drottning i Frankrike,
antagit titel af drottning af England och brukat engelska
vapnet.
Hon hade lagt bort både det ena och det andra, så
snart hon kom till Skottland.
Men Elisabeth var dock dermed inte nöjd. Hon hade
en gång blifvit förtörnad och lät sedan aldrig blidka sig.
Hon lefde i beständig fruktan för, att Maria, genom kato-
likernas så väl inom som utom riket hjelp, en gång skulle
störta henne från tronen och denna fruktan, hur illa grun-
dad den än var, kunde aldrig utrotas ur hennes sinne.
Hon lefde ett lif, som var en oafbruten kedja af ill-
fundiga konster och stämplingar, hvarigenom hon plågade
såväl andra som sig sjelf.
Af tusen lika ogrundade som oupphörliga aningar och
inbillningar om andras falskhet och onda uppsåt umgicks
hon ständigt med misstankar, som förledde henne till såväl
hemliga som uppenbara förföljelser mot olika menniskor.
Hon kunde derför inte vänta sig något annat än ovilja
och hat, hvaraf framgick som en naturlig sak, att hon sjelf
ständigt skulle plågas af oro och fruktan. Ty på sådant
sätt straffar försynen ofta dem, som umgås med arghet och
list. Dessa menniskor börja med att plåga och förfölja sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
