- Project Runeberg -  Drottning Karin. Historisk roman från Erik XIV:s tid /
197

(1899) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 197 —
på främlingen, livilken han tyckte vara så rolig, under det
att hans mun stod vidöppen.
— När jag blef litet äldre, fann jag ännu, att ingen
befallde mig göra något, fortfor herr Rudolf, utan att foga
en smula smicker till befallningen. Min lärarinna bad mig
säga »A säger A» och hon lade alltid thl: »Det är en god
gosse.» Min far, min mor, mina anförvandter, alla tillta-
lade mig i samma stil–––––- Till och med min gamle
farfar — — — hur väl kommer jag inte ihåg denne
reslige gråhårsman; när jag oskyldigt frågade honom, hvar-
för han alltid runkade på hufvudet, tog han ofta i sina
fickor och gaf mig en klipping, emedan jag var en »braf
pojke». Dessa loford, ehuru de, som jag sedan förstod,
endast voro vanliga talesätt, gjorde mig alltid mycken
glädje och jag fann mig alltid benägen att hålla af de per-
soner som talade så. — — — Jag var listig Jag
trodde, att jag i min tur skulle kunna styra andra personer
genom samma medel, som jag leddes af andra
och jag bedrog mig inte i den slutsatsen, ehuru det är
sannt, att jag vid den tiden inte hade många tillfällen att
försöka min metod.
— Jag hade en faster, fortsatte han, sedan han ånyo
tagit en klunk rhenvin ur den höga bägare, som herr Eskil
låtit fylla till brädden åt sin gäst. — Jag hade en faster,
hvars olycka var att ej kunna finna någon man och som
derför efter vanligheten fick heta »gammal mö», innan tiden
hade gjort henne till gammal gumma. Gamla mör misströsta
sällan, förrän de uppnått sitt sextionde år, tilläde han mun-
tert. — Detta är orsaken, hvarför man ofta ser femtioåriga
fruntimmer uppträda i sextonåriga flickors drägter —
Min faster var en af dem.
— En skål för den gamla flickan, utropade herr Eskil
skrattande och höjde bägaren.
Hon är död för många år sedan.
— Det betyder intet. Skål för gumman i alla fall!
— Skål!
— Nå, hur var det med faster då?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/drottkarin/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free