Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 259 —
Men i detsamma hördes steg och en glad sång af en
mansstämma.
Det var junker Holger, som kom.
Med fasta och spänstiga steg gick han framåt i rikt-
ning, mot Silfverkällan sjungande sig sjelf ovetande en af
de vackra visor som lefde på folkets läppar och som äfven
sjöngos vid hofvet.
Lifvet lekte för honom och han kände sig så lycklig.
Han hade äfven skäl därtill.
Han visste sig vara älskad af Helena Eskilsdotter, hans
ungdomsbrud.
Han hade fruktat för, att riddar Eskil skulle vägra ho-
nom Helenas hand, men nu hoppades han få hertig Carl
till böneman och - herr Eskils betänkligheter skulle då
falla till föga.
Han hade hört, att jungfru Helena skulle utdela pris
vid torneringen och han skulle bära hennes färger. Helt
visst skulle han då göra underverk och i torneringen
vinna pris.
Det var många glädjeämnen, som i hast samlat sig
kring honom. Liksom solen strålade i naturen, så strålade
solen äfven i hans hjerta.
Han fröjdade sig äfven öfver den stund af oskuldsfull
kärlek, han nu skulle få upplefva vid sin älskade Helenas
sida och det var ej underligt, att hans glädje sökte ett ut-
lopp — ett utlopp genom toner. Den som är glad, sjun-
ger gerna.
Foglarne uppstämde sina morgonhymner och junkern
sjöng, äfven han i glädje.
Nu var han framme vid Silfverkällan.
Han såg sig omkring.
— För tidigt, sade han och kastade en blick upp till
solvisaren på slottstornet. — Nå, det gör intet, det är så
härligt i skogen — en morgon enkom skapt för glädje och
kärlek.
Och han sjöng ur Helges och Sigruns kärleksqväde:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
