Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 271 —
Prinsessan Cecilia liknade sina bröder Erik och Johan
mycket däruti, att hon älskade skönheten. Skön var hon
sjelf och hon ville gerna se en vacker natur, liksom hon var
mån om att omgifva sig med vackra personer.
Ett vackert ansigte och en ståtlig figur kunde försätta
henne i extas och hon hyllade sig gerna till en vacker per-
son, antingen denna nu var en man eller qvinna.
Detta var ju i sjelfva verket intet ondt uti. Men för-
talet, hvilket föijt henne som en trogen, men afskyvärd
syster allt sedan hennes bror Erik framkallade riksskandalen
i Vadstena, stämplade henne såsom ytterst lättsinnig
och det ryktet fick hon behålla ända till sin död, hvilken
inträffade, då hon uppnått en mycken hög ålder och genom-
gått många svåra pröfuingar.
Man talade i landet mycket om den sköna och glada
prinsessans manliga favoriter. Sqvallret löpte från mun till
mun först som en hviskning, men inom kort med en basun-
stöts häftighet och kraft och alltid var det till prinsessans
nackdel.
Hon var i hög grad beklagansvärd.
Vi vilja därför ingalunda påstå, att hon inte stundom
var felaktig. — Men hvilken menniska är utan fel? Dock
kunna vi, stödda vid senare forskningars fakta, såsom sanning-
säga, att prinsessan Cecilia mången gång svärtades, alldeles
oskyldigt och att sqvallret och illviljan gjorde allt för att
förbittra hennes lif, hvilket af en ödets hårda nyck skulle
komma att sluta i elände.
Man fjeskade för henne och bugade sig för henne; men
bakom hennes rygg hade man endast galla att utgjuta öf-
ver henne.
Arma qvinna! Så skön och så förnäm men så ned-
svärtad, tack vare i första hand sin brors obetänkta handling.
Historien är dock omutlig i sin dom och häfden förvarar
lika troget de goda som onda bladen i menniskoslägtets
historia. Kanske skall först sent den svärtade bli rentvagen,
kanske lika sent den upphöjda nidingen blir ställd i rätt
dager för efterverldens ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
