Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
junkern för att släcka den sista lifsgnistan, om man anade,
att en sådan funnes qvar.
Hon skulle stanna, hända, hvad som hända ville.
Nu hördes stegen helt nära — och nu — nu såg hon
en person — det var en bredaxlad och stor man, som kom.
Hon ropade till. — Det var dock ej af rädsla, som detta
rop banade sig öfver hennes läppar, men väl af tillfred-
ställelse.
Hon hade känt igen den ankommande, hvilken var
riddar Rudolf Björnson Ryde till Waxäng.
Hon sprang upp och tog några steg riddaren till möte.
— Riddar Rudolf Björnson, utropade hon.
— Ni här, jungfru Helena, svarade riddaren. I sanning
ett lyckligt möte! — Men ni gråter! — Ni är våt och edra
händer klibba af blod! — För Guds skull, jungfru Helena,
hvad har händt?
Riddarens förut glada leende flydde genast från hans
anlete, som antog en i hög grad bekymrad min.
— Hjelp mig, bad jungfru Helena med vek och dar-
rande stämma.
— Ni är förolämpad! Gif mig en fingervisning, hvar
den usling är, som vågat våldföra sig på er och min klinga
skall — —- —
Han tog mot svärdsfästet.
— Ingen har våldfört sig på mig, men väl på den,
som jag äl S- — •—■
Hon afbröt sig sjelf och tilläde efter ett par sekunder
— Men väl på junker Holger Svanteson, min fa-
ders gäst.
— Junker Holger Svanteson?
— Ja!
Hon pekade åt Silfverkällan. Riddaren gick fram och
fick se den blodiga kroppen derstädes.
— Junker Holger dödad? sade han.
— Nej, utropade jungfru Helena och det klang som
från en kör af amoriner, när hon uppgaf detta rop, detta
nekande svar. Nej! Han är ej död! Han lefver! Jag har
19
Drottning Karin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
