- Project Runeberg -  Drottning Karin. Historisk roman från Erik XIV:s tid /
301

(1899) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 301
— Allt är tillgifvet.
— Eders furstlige nåde, sade herr Eskil, vändande sig
till hertigen, värdes tillåta att jag lernnar eder för att tillse,
att den sårade Junkern blir inburen i slottet och redd ett
läger, der hans skador kunna vårdas.
— Gå, Eskil Svanteson och I, Rudolf Björnson, följen
mig till borgfrun och min syster, hvilka böra blifva varsamt
varskodda om olyckan, ty qvinnor äro bräckliga käril.
— Välsignad vare Eders furstlige nåde, sade riddar
Eskil och gick i hög grad bekymrad och sorgsen.
När han var borta, befallde hertigen en af sina små-
svenner att efterhöra, hvar fru Malin och prinsessan Cecilia
voro, samt för dem anmäla hertigen och riddar Rudolf
Björnson Ryde till Vaxäng.
Det dröjde inte länge, förr än småsvennen kom till-
baka med det beskedet, att prinsessan och fru Malin voro
på slottstrappan och der inväntade hertigen och riddar
Rudolf.
De båda herrarne lemnade genast gemaket ochbegåfvo
sig ned på slottstrappan, der på en afsats och skyddade för
solen af kronan å ett väldigt träd, hvilket växte alldeles
invid trappan, prinsesan och fru Malin sutto, underhållande
ett lifligt och gladt samtal med hvarandra.
Så snart hertigen visade sig i slottsporten steg fru Ma-
lin upp och gick honom till mötes på platån under så djupa
nigningar, att hon nästan satte sig ned.
— Guds fred, fru Malin, helsade hertigen. I sanning!
I hafven goda bolstrar och ejderdunskuddar åt edra gäster.
— Det fröjdar mig, att Eders furstliga nåde hvilat väl
under vårt tak, sade fru Malin åter nigande djupt.
— Allt för väl, fru Malin. Mig tycks, som om jag haft
svårt att vakna i dag.
— Sömnen är en af lifvets sötaste kryddor, eders furst-
lige nåde.
— En af dess sötaste måhända; men en farlig krydda,
som man gerna njuter för mycket af.
— Ett ärligt arbete fordrar äfven en stilla och ljuf sömn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/drottkarin/0305.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free