Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 310 —
— Du är hennes moder, besluta du.
— Du är min och hennes herre.
— De äro som syskon.
— Du tillåter?
— Jal
— Tack, Eskil.
— Jag tackar dig, ädle fader, hviskade jungfru Helena.
— Goda barn.
— Jag tackar äfveu dig, goda moder!
— Min Helena.
Från det ögonblick, som det blifvit jungfru Helena med-
gifvet att vaka öfver den sjuke, syntes hon erhålla förny-
ade krafter. Hennes bleka kinder färgades af några fagra
rosor och ögonen blixtrade till.
Det var den inneboende kraften och den i hjertats
gömslen undanträngda kärleken, somförorsakade dessa rosor.
— Kärleken, kärleken! sade hertigen och visade riddar
Rudolf Björnson på jungfruns rodnande kinder.
— Blott kärleken skall helt visst kunna rädda junkern,
svarade riddaren.
— Den bästa vårdarinnan är kärleken, inföll prinses-
san Cecilia till fru Malin.
— Måtte han kunna räddas, hviskade hon. —
Junkern hade emellertid blifvit inburen i det för honom
afsedda rummet. Svärdet höll han fortfarande i sin hand.
Det kunde inte aflägsnas derifrån.
Kläderna måste skäras upp och det myckna blodet
från såret i skuldran hade lefrat sig och klibbat fast klä-
derna i såret. Man måste tvätta med varmt vatten för att
få loss kläderna derifrån. —
Men då började såret åter blöda.
— Han förblöder! Han förblöder! ropade man.
Riddar Eskil sände emellertid bud efter en i trakten
boende qvinna, hvilken hade rykte om sig att kunna hela
sår, tillika afsändes bud till kyrkoherden i församlin-
gen, hvilken var en lärd man och kände många helande
örter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
