Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 383 —
— Han vill då vinna riddaresporrarne?
• .1ag antar det.
— Jag missunnar honom ej den äran. Det blir väl
en gång äfven min tur.
I verkligheten sjöd junker Holger af vrede, när han
tänkte på allt detta, ehuru han förstod att beherska sig.
Men han hoppades snart bli frisk och han hade svurit in-
om sig sjelf, att han en gång skulle blodigt hämnas det
våld, som junker Gustaf låtit öfvergå honom. — Han för-
aktade honom på det djupaste, ty han visste fullkomligt
väl, att han, när han föll, icke hade detta förfärliga sår i
skuldran. Det hade blifvit gjordt, sedan han fallit i van-
makt — och att förgå sig mot en sofvande eller sanslös
menniska ansågs i dessa ridderlig-hetens tider — och detta
med rätta — såsom lågt och skymfligt.
— Holger! sade jungfru Helena.
— Ja, min älskade, svarade han.
— Hur stolt och glad skulle jag ej varit, om det varit
du, som vid denna tornéring på min fars gård skulle burit
mina färger.
— Stolt och glad? — Ack, min Helena. Det skulle varit
jag som — — —
— Du säger inte ut din mening.
— Hvad har jag att säga?
— Du lider djupt!
— Ja, Helena! Hoppet att få törnéra under dina ögon,
att få bära dina färger och att af dig belönas, lyste så klart
och skönt för mitt inre öga — och så — så — —.wç .
— Sörj ej, Holger. Du sårar mitt hjerta.
— Tillgif mig, Helena.
—J Gif mig ett råd.
—— Tala! Kan jag, så vill jag råda dig.
‘«a Du, kan det.
— Är det om tornéringen?
— Ja.
— Jag tänkte det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
