Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 388
— Den ohygglige följer konungen som skuggan, me-
dan Karin Månsdotter äfven följer sin höge herre — men
som solen.
— En härlig lottl
— Göran Person är konungs Eriks onde ande, då Karin
Månsdotter deremot är hans goda.
— Då är ju hennes lott den ljufvaste.
— Du betänker icke, sade junker Holger, hvilken änd-
lös och bitter strid det är mellan de onda och de goda
andarne.
— De goda skola dock segra!
_ De skola en gång göra det; men hvilka lidanden
ha de ej att genomgå före sin seger, hvilken kanske förunnas
dem först i dödsminuten, då de afkasta sig den jordiska
beklädnaden och då de tilldelas det eviga lifvets krona.–––
Lätt har nog inte den svaga Karin Månsdotter att parera
alla de sidohcgg, som Göran Person riktar mot henne och
mången gång kanske hon kommer i en mörk belysning för
konung Eriks ögon. Ty Göran Person är listig som en
orm och han kan tjusa sin omgifning
— Han, den ohygglige?
— Ja, Helena! Ormen är ju ett förhatligt djur —
Men den kan dock tjusa sina offer, som han i nästa
ögonblick förgör. Den förmågan har Göran Person äfven
i viss grad.
_ Måtte han inte komma med till Mälsåker.
— Fuller nog tänker jag, att han det gör.
— Hu!
— Hans samvete är allt för sjukt, för att han skulle
våga lemna konungen under Karin Månsdotters oinskränkta
inflytande.
❖
Länge satt jungfru Helena hos junkern, och när hon
slutligen lemnade honom för att strax derpå företaga hem-
färden, var hennes hjärta öfverfylldt af goda känslor emot
Karin Månsdotter, hvilken hon kände sig älska, fastän hon
aldrig sett henne — och nu hade hon ej längre någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
