Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 391 —
välfägnaden i er gästfria borg. — Yid djefvulen! I lef-
ven som en småkonung, syntes mig då — och ännu mera
synes det så nu, då jag ser eder omgifven af alla dessa
riddare och junkrar.
— Eders furstliga höghets nåd har vållat denna prakt,
svarade herr Eskil.
Hertigen log sitt vanliga, buttra leende och red vidare och
så kom öfver bron prinsessan Cecilia, hvilken red på en hvit
häst, som man smyckat med ett skärt betsel och med en
sadel, hvars make i prakt skulle vara svår att finna till
och med i konungens hof.
— Guds frid, herr Eskil, utropade hon och höll in ty-
geln på sin häst, hvilken kråmade sig, liksom om han
skulle hafva yfts öfver att bära den skönaste af sin sam-
tids qvinnor.
— Jag helsar Eders furstliga nåde välkommen, sade
herr Eskil.
— Tack för sist, herr Eskil, jag hoppas att edra frun-
timmer är gladare nu än då.
— De äro det.
—■ Eder sköna dotter har då ej gråtit glansen ur sina ögon.
— Nej, Gud vare prisi
— Och junkern, som blef sårad?
— Han finnes ej längre här.
— Ar han död?
— Nej, han vårdas af sina föräldrar på Hjortsberga,
— Då har också jungfru Helena skäl att vara glad —-
hennes hjärtans kär är ju bevarad åt henne.
— Eders nåde!
Herr Eskil bockade sig djupt, och gladt skrattande manade
prinsessan på sin häst och red vidare in i parken följande
sin broders svit.
Herr Eskil gick nu från brohufvudet upp mot slottet,
der jungfru Helena vid sidan af sin mor, båda iklädda
dyrbara högtidsdräkter, djupt nigande helsade de ankom-
mande höga gästerna.
Jungfru Helena kände numera ej ett spår af sorg i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
