Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konungen steg upp och nalkades fören af galejan, från
hvilken landgången ledde ned mot stranden. Han var ovan-
ligt ståtlig, der han stod på höjden af relingen och såg ut
öfver den församlade menigheten. Han förde Karin Måns-
dotter vid ena handen.
Just som konungen började gå utför landgången för-
sigtigt förande Karin Månsdotter med sig, stämde herr Es-
kils pipare och pukslagare upp en slamrande musik, hvar-
jemte hela den församlade allmänheten med undantag af
qvinnorna och hertig Carl samt prinsessan Cecilia uppgaf
väldiga hurrarop.
Konungen nickade nådigt till höger och venster samt
syntes vara nöjd och belåten. Karin Månsdotter deremot
föreföll blyg och det såg ut, som om hon helst önskat att
kunna få draga sig tillbaka, hvilket emellertid var ogörligt,
alldenstund konungen höll hårdt i hennes hand.
— Nådigste herre, konung, sade herr Eskil, som stigit
fram mot landgången, jag och mitt hus helsar Eder med
underdånig vördnad välkommen. Länge skall man i landet
tala om den nåd, som skett Mälsåker, då landets herre vär-
digas bli sin undersåtes gäst.
— Jag tackar dig, Eskil Torstenson, svarade konungen
vänligt. Sveakonungarne ha af ålder gerna gästat männen
i sitt rike och min herr fader, glorvördig i åminnelse, har
ofta talat med sina söner om Mälsåker och den trofasta
Soopska ätten. Var trofast du, liksom sina fäder varit det,
Eskil Torstenson. — Är detta din fruga?
— Ja, herre konung, det är min trofasta Malin och
detta är vår dotter Helena.
— Jag öfverlemnar i din frugas och din dotters vård
min Karin. — Men, mins mina ord, hon skall aktas och
äras, som om hon vore min drottning! — Ett brott mot
detta mitt bud och min ynnest skall förvända sig till oförsonlig
onåd, som kräfver blod.
Det flammade upp en underlig eld i konungens ögon,
då han sade dessa ord och det märktes granneligen, att
han menade, hvad han sade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
