Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 414 —
sak fråga junker Gustaf. Säg mig detta och jag skall icke
utfråga honom.
— Junker Gustaf skall bedraga er.
— Han?
— Ja!
— Han är dock en ädel junker.
— Nej1
_ Hvad säger ni, jungfru Helena? Ni är missledd!
— Nej! Nej!
—- Men så bevisa då edra ord.
— Junker Gustaf Stensson är junker Holgers värsta
ovän och det är han, som vållat, att junker Holger nu ej
kan vara här och förvärfva sig sina riddaresporrar vid torné-
ringen.
— Hur förklara det.
— Det är junker Gustaf som, som
— Som, hvad?
_ Ack! Ni tvingar mig, jungfru Karin, att säga allt.
— Ja, jag vill ha klarhet i denna sak.
— Den ädle Holger har blifvit grymt misshandlad af
junker Gustaf.
— Hvad säger ni?
— Han syftade åt hans lif.
— Gustaf Stensson?
— Ja!
Karin Månsdotter blef tankfulll.
— Jag måste veta allt, sade hon derpå.
— Jag har nu sagt mycket och vill säga allt, svarade
jungfru Helena.
— En syster skall inte kunna med större kärlek mot-
taga en systers förtroende, än jag mottager ert, jungfru
Helena, försäkrade Karin Månsdotter. Säg allt. Kom,
vi sätta oss här och tala förtroligt.
De satte sig och jungfru Helena omtalade nu, hui rög
Holger och hon älskade hvarandra och hur hon h&de vi
Manfreds sten, hvars saga hon äfven omtalade, funnit Hol-
ger liggande sanslös alldeles invid Silfverkällan på en blom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
