Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 434 —
— Glöm junker Holger!
— Aldrig!
— Välan! Mot er vilja skall ni dock bli min, jungfru
Helena! utbrast riddar Gustaf ur stånd att längre beher-
ska sig.
— Det anstår er att äfven bli qvinnoröfvare, svarade
jungfru Helena hånfullt.
— Äfven?
— Jag sade så.
— Qvinnoröfvare!
— Ni hotar ju dermed.
— Hvad menar ni med ert »äfven», jungfru Helena?
— Jag menar, att den, som lömskt kan öfverfalla en
god vän, äfven kan röfva en qvinna.
— Guds död, jungfru Helena! utbrast riddaren och
slängde från sig jungfruns hand samt stampade i golfvet.
Dessa ord skall ni dyrt få betala!
Försent ångrade jungfrun sig, att hon yttrat detta.
Hon visste ju ej, om öfverfallet på junker Holger varit
lömskt. Junkern hade ju sjelf sagt, att han fallit i ärlig
strid. — Men hon trodde det ej. Hon var viss om, att
junker Holger i sitt ädelmod ej ville kasta någon dyster
och vanhedrande skugga öfver någon.
■ Hon visste ju ej heller, om det verkligen varit herr
Gustaf Stensson, som borrat sin klinga genom junker Hol-
gers skuldra. Men hon antog det för visst och hon kände
i sitt hjerta, att hennes aning derutinnan var sann.
Emellertid hade nu riddaren, som hon tyckte, brustit
tillräckligt i vördnad för henne, då han hotat henne och
dertill stampat i golfvet som åt en försumlig tjenare.
Detta förtröt jungfrun och hon svarade:
— Jag vill påminna er om, att jag är ett riksråds hög-
borna dotter.
— Jag vet det; men I glömmen er sjelf, stolts jung-
fru, och I viljen smutskasta den glänsande Bra,beska sköl-
den — — —
— Det är ej jag, det är ni sjelf — — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
