Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 460 —
B i!PilI!
/4Ä
De kommo ut i gången och genom densamma var det
lätt för dem att hitta till porten.
Utan nämnvärdt buller öppnade Bolla densamma. Då-
net af stormen var nattvandrarskorna nu mycket till pass;
ty det borde helt och hållet förta det ljud, som var ound-
gängligt att uppstå, då porten öppnades och stängdes. —
Och så stodo de utanför borgen.
Det blåste, att de båda flickorna tyckte sig ha svårt
för att hålla sig uppe, snön vältrade ned och hade yrt sam-
man i stora drifvor, genom
hvilka de båda flickorna
måste ta sig fram. De
hade snön ända upp till
knäna och denna deras
första vandring tycktes bli
mycket svår.
Många steg hade de inte
tagit, förrän ett hundskall
nådde deras öron.
— Karol sade Bolla.
— Måtte han inte väcka
upp någon.
— Han hörs nog inte
in i slottet för stormen,
svarade Bolla och sjönk i
detsamma djupt ned i en
snödrifva.
Åter hördes ett hundskall och en stor gulhvit vindt-
hund kom med väldiga skutt genom snödrifvorna fram till
jungfrun, hvilken han fägnade.
— Har du blifvit utestängd, stackars Karo! sade jung-
frun.
Hunden gaf upp ett gladt skall till svar på det vän-
liga tilltalet och hoppade muntert kring flickorna, då och
då doppande sin spetsiga nos i drifvorna.
Karo var en vindthund, som mestadels vistades inne i
slottet. Han var en så kallad sällskapshund och icke säl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
