Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 467 —
jungfru Helena och Bolla voro i följd af sin qvinliga natur,
borde kunnat bringas till fasa.
Ingen sökte dock yttra något.
Bolla darrade och skälfde, att det var fara värdt, att
hon skulle falla ur sadeln. — Hon höll sig emellertid lyck-
ligt och väl uppe samt red fortfarande bredvid jungfrun
utåt fjärden.
Långt ifrån att minskas, tilltog snöstormen. Förut
hade det blåst åt ett håll, men nu började vinden att kasta
och följden blef, att hvirfvelvindar uppstodo, fruktansvärda
hvirfvelvindar, hvilka gjorde färden för de ridande ännu
svårare, än den dittills varit.
— Förbannelse öfver detta väder, mumlade Torsten
och såg sig om för att se, om de båda qvinnorna voro med.
Han såg dem ej, men han såg i stället hufvudena af deras
hästar och han antog, att de båda ryttarinnorna sutto qvar
i sina sadlar, men han ångrade sig, att han inte bundit
fast dem vid sadlarne. — Nu var det försent att göra det
och så gick färden framåt på Guds försyn.
Allt var fortfarande mörkt — och man hade icke att
vänta något ljus ännu på länge, ty dels var det den mör-
kaste tiden af året, dels var snöyran så tjock och himlen
så igenmulen, att äfven dagen skulle bli mörk, i händelse
ovädret komme att fortfara efter soluppgången.
Plötsligt märktes på Karo, att något inträffat, som in-
jagade fruktan hos honom.
Han sprang fram och åter samt gnälde jemmerligt och
slokade svansen, något som de ridande likväl icke kunde se.
Jungfru Helena var den första, som gaf akt på hundens
ängslan och äfven hon intogs af ångest.
Hvad kunde det vara, som uppjagade denna skräck
hos hunden?
Torsten varsnade straxt derpå Karos uppförande.
— Hvad kommer åt hunden? tänkte han. Måtte han
inte upptäckt någon vak här framme, de der kreaturen
borde kunna tala, så förståndiga äro de.
Karo fortfor att gnälla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
