- Project Runeberg -  Drottning Karin. Historisk roman från Erik XIV:s tid /
474

(1899) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 474 —
ur sadeln och tog sin häst vid betslet, samt gick fram till
Bollas häst, hvilken han äfven tog i betslet och vände
helt om.
— Låt hästen stå så här, medan ]ag undersöker olycks-
platsen, sade han.
Bolla såg på honom genom tårar och nickade bifall till
hans begäran.
Derpå gick han, ledande sin häst, fram till den plats,
der jungfru Helenas häst blifvit slukad af gråbenen.
Då han kom helt nära platsen, ryckte hästen till och
ville slita sig. Han hade fått se sin kamrats qvarlefvor och
hästarne äro ytterst känsliga för en sådan syn.
— Stilla, pojken, stilla, stilla I sade Torsten lugnande
och klappade djuret på halsen.
Hästen lugnade sig något, men han var mycket svår
att leda.
Torstens tanke var då att gå bort till Bolla och be
henne hålla äfven hans häst. Men han förkastade denna tanke
lika fort, som den kommit. Han kom nämligen att tänka
på, att han skulle vara alldeles tillspillogifven, om hästarne
skulle bli skrämda och skena bort med Bolla. Bäst derför
att han behöll sin häst.
Djuret gjorde emellertid oupphörliga försök att slita
sig och brydde sig slutligen inte om, att Torsten talade
med det. Väpnaren måste derför använda våld och gaf
djuret några slag. När det insåg, att det inte kunde komma
loss, fogade det sig i omständigheterna och följde honom,
men det flåsade grufligt och darrade samt svettades af ån-
gest, att det stod som en rök kring dess kropp.
Torsten undersökte platsen noga och länge.
När han slutligen kom tillbaka till Bolla, hvilken fort-
farande grät, sade han:
— Jag kan inte se till någon lemning, vare sig af
jungfru Helena eller at Karo.
— Kanske det inte är jungfruns häst, som blifvit sön-
derrifven, utropade Bolla, under det att en skymt af hopp
steg upp i hennes hjerta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/drottkarin/0478.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free