Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 483
— Om jag tordes lemna hästarne i din vård, skulle
jag aflösa dig, Bolla.
— ’Nej, nej, jag är inte trött.
— Du är alltid en präktig tös ! — Medan du håller på
med det der, skall jag ge hästarne bröd.
Gör det!
Han öppnade sin rensel och tog derur tvenne hårda
kakor, af hvilka han bröt bitar och gaf hästarne.
När Karo fick se dett gick han fram till väpnaren vif-
tande med svansen och liksom tiggde af honom.
— Ja, du är också värd en bit, sade Torsten och räckte
hunden en bit bröd, hvilken han tog emot samt lade sig
vid väpnarens fötter och åt upp med god smak.
Just då slog jungfru Helena upp sina ögon.
— Gud vare pris, att jungfrun är vid lif! utropade då
Bolla och slutade med behandlingen.
— Är det du, Bolla? sade jungfrun med svag röst.
— Ja, stolts jungfru.
-:%d Hvar är jag?
— Ute på Björkfjärden.
Jungfrun sökte resa sig och Bolla var straxt henne be-
hjelplig dermed.
När hon väl kommit upp i sittande ställning, förde hon
sin ena hand till pannan och sade:
— Hvad har händt?
Bolla såg på Torsten utan att svara.
— Har jag drömt?
Bolla var allt för rörd för att kunna svara. Den goda
flickan kände en så outsäglig glädje komma öfver sig till
följd af jungfruns återfående till lif, att hon blef oförmö-
gen att tala.
— Du svarar intet, Bolla.
—- Stolts jungfru, sade då Torsten. Yi blefvo öfver-
raskade af vargar, er häst skenade–––––-
— Af vargar?
— Ja, stolts jungfru.
Hon såg sig omkring. Karo kom smekande mot henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
